excuse me
IKSK-joz miUrsäkta
Svenskan skiljer på två saker: ursäkta använder du för att få någons uppmärksamhet eller ta dig fram i trängseln, förlåt när du faktiskt har ställt till något. Den gränsen finns i de flesta språken på sidan, men den dras inte på samma ställe, och flera av dem visar både ett uttryck man säger och ett substantiv för själva ursäkten. Här hör du hur 26 språk ber om ursäkt.
excuse me
IKSK-joz miUrsäkta
Flera språk visar två ord på den här sidan, och paret följer samma logik som svenskans ursäkta och ursäkt: det ena är det du säger i stunden, det andra är namnet på själva ursäkten. Norskan har unnskyld [únn-skyld] och unnskyldning [únn-skyld-ning], kroatiskan oprostite och isprika [IS-pri-ka], rumänskan scuzați-mă [sko-ZATS me] och scuze [SKU-se].
Japanskans すみません [sumimasen] går längre än så. Frasen ber om ursäkt, påkallar uppmärksamhet och tackar: gör någon dig en tjänst kan すみません vara det naturliga svaret, ungefär som om svenskan hade slagit ihop ursäkta och tack till ett enda ord. Turkiskans affedersiniz [af-fe-der-si-níz] är däremot bara det artiga sättet att avbryta någon.
Polskans przepraszam börjar med prz, som uttalas ungefär psch. Svenskan har gott om konsonantkluster, men just den kombinationen finns inte, och den sitter dessutom före betoningen. Ryskans извините [is-wi-ní-tje] slutar med ett mjukt t: tungan trycks mot gommen så att ett litet j-ljud följer med, något svenskan aldrig gör med sina t.
Arabiskans عَفْوًا [ʿAF-wan] börjar med ett svalgljud som för svenska öron varken är vokal eller konsonant. Kinesiskans 对不起 [duì bu qǐ] har tre stavelser där den mellersta är obetonad och nästan försvinner, medan de andra två bär var sin ton. Finskans anteeksi [AN-teek-si] är enklast av alla: betoning först, långt ee i mitten.
Svenskar säger sorry i svenskan och gör sedan samma sak i andra språk. I nederländskan går det bra, eftersom sorry [SOR-rie] finns där på riktigt, men i polskan eller ryskan uppfattas det som att man inte har bemödat sig. Det andra vanliga felet är betoningen: przepraszam har tyngden på prá, inte på första stavelsen.
I turkiskans affedersiniz vill svenskar korta det dubbla f:et, fast längden hörs och betyder något. Rumänskans scuzați-mă innehåller både z, ett tonande s som svenskan saknar, och ț, som är ts. Båda blir vanliga svenska s om man inte tänker efter. Kroatiskans oprostite har dessutom ett rullande r som ska höras tydligt.
Språket du lär dig väljer du i appen – det är oberoende av gränssnittet.
Har du redan ett konto? Logga in
Genom att registrera dig godkänner du våra Villkor och Integritetspolicy.